Under årets Järvavecka samlades forskare, religiösa ledare, civilsamhällesaktiva och lokala röster i Tro på Järva-tältet för samtal om tillit, fred, demokrati och människors möten över religiösa och kulturella gränser. Genom seminarier, panelsamtal och intervjuer återkom samma frågor gång på gång: Hur bygger vi gemenskap i ett samhälle där människor allt oftare lever i olika verklighetsbilder? Hur skapar vi tillit i en tid präglad av polarisering, rädsla och social splittring? Och vilka mötesplatser finns kvar där människor faktiskt kan lära känna varandra?

I ett av seminarierna deltog historikern och forskaren Rouzbeh Parsi, journalisten och tidigare riksdagsledamoten Hanna Zetterberg samt Ouissila ben Othman, ordförande för Interreligiösa rådet i Stockholm. Samtalet modererades av Javeria Rizvi Kabani och kretsade kring tillit, demokrati och behovet av gemensamma rum i samhället.

Rouzbeh Parsi beskrev hur rädsla påverkar människors världsbild och hur olika livsvillkor skapar olika verklighetsuppfattningar.

– När du bor i Rinkeby eller i Danderyd så har du väldigt olika föreställningar om vad som är möjligt och inte möjligt i ditt liv, sade han.

Han betonade också vikten av att människor kan samtala trots oenighet och varnade för ett samhälle där människor alltmer isoleras i sina egna bubblor.

– Det som händer i samhället som skulle kunna ge hopp är om man börjar fundera på hur man ska skapa ett samhällsklimat där människor kan ha framtidshopp, sade Rouzbeh Parsi.

Hanna Zetterberg lyfte särskilt fram betydelsen av lokala mötesplatser och varnade för konsekvenserna när demokratiska rum och sociala sammanhang successivt monteras ned. Hon nämnde bibliotek, fritidsgårdar, studieförbund, kulturinstitutioner och folkets hus som platser där människor tidigare kunnat mötas, organisera sig och bygga relationer över gränser.

– När människor går samman så kan magi hända, men det kan också vara skrämmande för dem som inte vill att vi ska gå samman, sade hon.

Hon beskrev utvecklingen som en risk för demokratin och betonade vikten av att återinvestera i gemensamma rum där människor kan mötas utan krav på konsumtion eller prestation.

– Vi tror att vi är individer och klarar oss bäst själva. Jag tror inte att det är lösningen på våra problem, sade Hanna Zetterberg.

Ouissila ben Othman delade erfarenheter från sitt arbete i civilsamhället och beskrev hur många människor dagligen möter misstänksamhet och kollektiv skuldbeläggning.

– Problemet är att vi försöker inte förstå varandra eller läsa om varandra eller respektera varandra, sade hon.

Hon betonade samtidigt vikten av fortsatt samarbete över religiösa och kulturella gränser och lyfte fram interreligiösa initiativ som konkreta exempel på hur tillit byggs i praktiken.

Mot slutet av seminariet riktades fokus mot politiken och frågan om vad som krävs för att stärka social sammanhållning i Sverige idag.

Ouissila ben Othman uppmanade politiker att bygga relationer med civilsamhället även när det inte råder kris.

– Ring inte bara när det är problem i samhället. Kom nära oss. Vi är människor allihopa, sade hon.

Hanna Zetterberg menade att den kanske viktigaste frågan handlar om tillit från makthavare till människor.

– Jag tycker att det är politikerna som inte har tillit till oss. De litar inte på att vi kan och ska vara en del av att bygga det här samhället, sade hon.

Under Järvaveckan deltog också Nevin Kamilagaoglu från Alevitiska riksförbundet och nyvald styrelseledamot i Sveriges interreligiösa råd. För Nevin handlar det interreligiösa arbetet om något grundläggande: att människor måste lära känna varandra.

– Det kostar oss inget att säga hej, hur mår du? Vi måste visa omtanke och respekt för varandra, sade hon under intervjun.

Hon betonade att religiösa samfund spelar en viktig roll i samhället – inte minst i tider av kris. Under pandemin arbetade många trossamfund nära sina medlemmar, spred information och hjälpte människor att känna trygghet och gemenskap.

Samtidigt lyfte hon vikten av att även mindre trossamfund får ta plats i det offentliga samtalet. Hon menade att fokus ofta hamnar på de stora religionerna medan mindre samfund som aleviter, buddhister och bahaier sällan syns eller hörs trots att de också bidrar till samhället och bär viktiga erfarenheter.

– Vi är också en del av samhället och vi bidrar också, sade hon.

Nevin berättade också om aleviternas historia och erfarenheter av förföljelse och diskriminering. Hon kom själv till Sverige som politisk flykting från Turkiet på 1980-talet efter att ha fängslats i samband med militärjuntans förföljelser av politiskt aktiva.

Trots de svåra erfarenheterna återkom hon gång på gång till vikten av dialog, respekt och mänsklig gemenskap.

– Vi måste öppna dörrarna mellan oss, sade hon.

Hon beskrev hur interreligiösa möten skapar förståelse och hur relationerna mellan samfunden också blir ett konkret stöd i människors vardag. Hon lyfte bland annat fram det stöd som alevitiska grupper fått från Svenska kyrkan när samfunden saknat egna lokaler eller behövt hjälp i samband med begravningar.

För Nevin handlar det interreligiösa arbetet inte bara om samtal – utan om praktisk solidaritet.

Under ett annat seminarium samlades företrädare för flera interreligiösa initiativ i Tro på Järvas tält för ett samtal om fred, inkludering och samarbete över religionsgränser. Samtalet modererades av Eva-Maria Munck från Svenska kyrkan och Interreligiösa rådet i Stockholm.

Bland deltagarna fanns Hüseyin Ayata, ordförande för Sveriges interreligiösa råd, Axel Singh Nobel från Fryshusets verksamhet Tillsammans för Sverige samt representanter från initiativet Goda Grannar.

Seminariet lyfte konkreta exempel på hur relationer mellan människor kan byggas genom möten, dialog och gemensamt ansvarstagande i samhället.

Axel Singh Nobel betonade vikten av att skapa möten mellan unga med olika religiösa, kulturella och socioekonomiska bakgrunder.

– Människor måste prata med varandra istället för om varandra, sade han.

Han berättade om verksamhetens ledarskapsutbildningar där unga får utvecklas till interreligiösa ledare och förebilder, men också om arbetet med storytelling där unga delar personliga berättelser om hur det är att leva i Sverige idag som muslim, kristen eller jude.

– När mötet väl sker så tror jag att det går av sig själv, för vi är människor och vi vill förstå varandra naturligt, sade Axel Singh Nobel.

Från initiativet Goda Grannar berättades om samarbetet mellan Stockholms moské och Svenska kyrkan som växte fram under flyktingmottagandet 2015. Genom nattöppna verksamheter, språkcaféer, rådgivning och praktiskt stöd har människor fått hjälp in i samhället samtidigt som relationer mellan människor och religiösa gemenskaper stärkts.

– Vi har lyckats öppna dörren tillsammans, sades det under samtalet.

Hüseyin Ayata talade om vikten av att se människan före etiketter och att aktivt arbeta mot egna fördomar.

– Vi pratar om alla människors lika värde, men samtidigt sätter vi ofta etiketter på människor innan vi ens lärt känna dem, sade han.

Han betonade också att religion ofta används för att skapa splittring, samtidigt som miljontals troende människor varje dag gör gott i det tysta.

Seminariet avslutades med att Hüseyin Ayata läste ur det öppna brev som publicerades av Sveriges interreligiösa råd i samband med Järvaveckan inför valet 2026. Brevet är undertecknat av religiösa företrädare från flera olika samfund och traditioner i Sverige och uttrycker en växande oro över ett allt hårdare samhällsklimat, ökad polarisering och ett uppskruvat språkbruk i den offentliga debatten.

I brevet formuleras fem gemensamma principer:

”Vi står enade mot all extremism.
Vi står enade mot all form av hat.
Vi står enade för ett samhälle där människor möts som medmänniskor.
Vi uppmanar politiker och opinionsbildare att använda sitt språk med ansvar.
Vi tror på dialogens kraft.”

Orden sammanfattade också mycket av det som återkom under Järvaveckans samtal: att social sammanhållning inte byggs genom rädsla eller misstänksamhet, utan genom möten, relationer och människors vilja att förstå varandra.

Genom Tro på Järva och det arbete som sker inom Sveriges interreligiösa råd fortsätter religiösa samfund och civilsamhällesaktörer att skapa rum där människor kan mötas över gränser, bygga tillit och stärka demokratin tillsammans.

Det öppna brevet finns att läsa i sin helhet här: Öppet brev till Riksdagsledamöter inför Järva och Almedalen