Shahram Mansoory hade just blivit vald till ordförande för Sveriges interreligiösa råd när pandemin slog till 2020. Den efterföljande tiden skakades Sverige av olika samhällsutmaningar, såsom ökad psykiska ohälsa bland barn och unga, skjutningar och sprängningar runtom i landet, koranbränningar och ett hårdare samtalsklimat.
En minst sagt turbulent tid.
– Ja, jag känner knappt igen Sverige. Samtidigt har Sveriges interreligiösa råd stått tillsammans, samstämmiga. Jag har haft en stark känsla av att vi är “in it together”, säger Shahram.
Det är en av dessa vackra försommardagar i maj 2024 och i trädgården på Solhagavägen 11 knoppas fruktträden. Vi sitter i Svenska Bahá’í-samfundets nationella center i Spånga och talar om tiden som varit och om framtiden. Karin Blakeson, kanslist, har dukat upp finfika. Några dagar tidigare har högtiden Riḍván avslutats med en stor fest.
Shahram Mansoory hade nyligen blivit vald till sekreterare i Svenska Bahá’í-samfundets styrelse när han blev tillfrågad att ta över ordförandeklubban för SIR.
– Jag gick hem och talade med min fru. Ordförandeskapet är ett hedersuppdrag, säger han ödmjukt.
Han fick klartecken.
“Trevligt att höra Shahramjan. Ditt engagemang för tron är och har alltid varit beundransvärt. Dygnet måste nog säkert ha mer än 24 timmar i ditt liv”, kommenterade en av Shahrams vänner på SIR:s Facebooksida när en bild på den nya styrelsen lades ut.
Visserligen består Bahá’í-kalendern av nitton månader, men dygnets timmar är lika för alla och man kan inte annat än imponeras av att Shahram under de senaste åren också har hunnit skriva klart sin doktorsavhandling och disputera.
När Shahram ska lista några höjdpunkter från sin ordförandetid nämner han samfundens roll under pandemin och det stora ansvar som togs för att nå ut med rätt information och stöd.
– Insatserna visade att trossamfunden spelar en viktig roll i samhället, inte minst vid kriser, säger Shahram.
Han lyfter också fram rådets miljöarbete och förbönen för det internationella FN-mötet Stockholm+50 i juni 2022. Det var då femtio år sedan FN:s första miljökonferens ägde rum.
Uppradade på Mynttorget med kungliga slottet som fond och i flödande sol stod representanter för olika religioner i en halvcirkel. I tur och ordning lästes och reciterades böner allt medan människor slöt upp. En del åhörare stod kvar under hela andakten medan andra gick vidare.
– Det var en viktig stund, säger Shahram.
Några månader senare lanserades sedan den interreligiösa miljöskriften “Vår Jord – Vår tro” där skribenterna tillsammans med Amanda Lind, numera språkrör för Miljöpartiet, kardinal Anders Arborelius och Sofia Camnerin, generalsekreterare för Sveriges kristna råd medverkade.
De senaste åren har rådet haft att förhålla sig till ökande antimuslimsk rasism och antisemitism. Inte minst koranbränningarna och planerade bränningar av Torah och andra heliga skrifter har föranlett upprepade uttalanden från rådet. Sommaren 2023 inbjöds rådet till ett möte med socialminister Jakob Forssmed och utrikesministern Tobias Billström.
– Vi har stått enade och lyft frågan som en del av andra utmaningar. Mötet med socialminister Forssmed och utrikesminister Billström ledde till ett nytt möte med socialministern för en tid sedan och just ökad dialog tror vi är en del av lösningen på olika samhällsutmaningar, vilket också får stöd av FN:s särskilda rapportör för religions- och trosfrihet, Nazila Ghanea, som besökte Sverige i oktober.
Shahram Mansoory sitter kvar i styrelsen men har nu lämnat över klubban till Ingrid Lomfors, historiker och tidigare överintendent vid Forum för levande historia. Framför ligger en satsning på att förstärka det interreligiösa arbetet.
– Vi ser att det finns många områden där vi kan bidra mer och vara en förebild för varandra och i samhället i stort, som när det gäller att motverka ofrivillig ensamhet och psykisk ohälsa bland annat. Behovet av social sammanhållning är stort och att verka för fred är en central uppgift för oss. I Sveriges interreligiösa råd lyfter vi frågor gemensamt och talar med en gemensam röst. Det är en styrka.
Shahram kan heller inte nog betona värdet av att odla gemenskapen mellan samfunden och vikten av att få mötas hos varandra.
– Det känns som att få komma till någons hem och känna sig som en del av familjen: “Välkommen att fira högtid med oss!”. Den värmen och respekten har gett mig näring.
