En ny forskningsrapport visar att brott, hat och hot mot trossamfund är utbrett i Sverige och att säkerhetsläget för enskilda församlingar har försämrats de senaste åren. Detta är en oroande utveckling då trossamfundens roll är mycket viktig för att skapa gemenskap i tider av kris och måste tas på allvar, skriver företrädare för åtta olika trossamfund.
Kartläggningen, som gjorts på uppdrag av Myndigheten för stöd till trossamfund, visar att drygt 70 procent av de registrerade trossamfunden har utsatts för någon form av brott det senaste året. Brottens karaktär skiljer sig åt — allt från ekonomiska brott och inbrott till direkta hot- och våldshandlingar. De kristna samfunden så som Svenska kyrkan och frikyrkor drabbas av brott främst kopplat till församlingarnas öppenhet och lättillgänglighet. De judiska och muslimska församlingarna, men delvis även de ortodoxa, utsätts på ett mer systematiskt sätt för hatmotiverad skadegörelse, hot och konkret våld på grund av sin religiösa och etniska identitet. Trossamfundens utsatthet är ett hot mot vår demokrati. Platser som borde vara rum för bön och gemenskap har blivit brottsplatser – något som borde få alla försvarare av religionsfriheten och det öppna demokratiska samhället att reagera.
Rapporten visar även att runt 60 procent av brottsutsatta församlingar har avstått från att anmäla brott, vissa av rädsla för att en anmälan kan leda till än mer brott. Detta normaliserade hat skadar tilliten till det gemensamma samhällskontraktet. När människor slutar anmäla hot och skadegörelse eftersom de inte tror att det hjälper – då har vi inte bara ett säkerhetsproblem, utan en förtroendekris. Vi står i ett läge där allt fler församlingar avstår från att öppet fira sina högtider och människor är rädda för att visa sin religiösa tillhörighet. Detta försvårar självklart för trossamfunden att agera och tillsammans med andra vara en stabil kraft i lokalsamhället.
Ovärderligt i kris
Trots detta finns det hopp. Rapporten visar att där interreligiösa råd och nätverk fungerar, skapas förtroende, närvaro och en beredskap som är avgörande för den sociala sammanhållningen och ovärderligt i kris.
När det förfärliga våldsdådet i Örebro inträffade tidigare i år, blev det tydligt hur avgörande goda relationer mellan trossamfunden och det offentliga är. Genom redan etablerade kontakter mellan imamer, präster, pastorer och myndigheter kunde en bredd av religiösa samfund snabbt samverka med polis, kommun, sjukvård och övriga delar av civilsamhället för att ge stöd till de drabbade och ett samhälle i kris.
När statsråd besökte Örebro veckan efter dådet, togs de emot av religiösa företrädare i en av stadens moskéer. Det var ett ögonblick som tydligt visade hur tillit och samarbete kan vara avgörande i samhällets mest sårbara stunder. Det visade också på det ansvar och det viktiga relationsbygge trossamfunden skapar – inte bara i kriser, utan i det dagliga samhällsbygget, vilket också får stöd i forskning som tagits fram av Örebro universitet.
Vi ser att just nu att det finns ett särskilt viktigt behov av att stärka trossamfunden i att organisera självständiga lokala interreligiösa forum – en modell som även FN:s särskilda rapportör för religions- och övertygelsefrihet, Nazila Ghanea lyfter fram i sin rapport, som särskilt viktig att stödja i Sverige. Trots att dessa initiativ enligt forskning ofta visat sig vara snabbare, starkare och mer representativa får de sällan samma förutsättningar som kommunalt drivna strukturer. Nio av tio församlingar oavsett trossamfund, framhåller att interreligiösa samarbeten är viktiga för att motverka antireligiösa hatbrott. I dag finns det endast fungerande lokala interreligiösa råd i cirka 30 av Sveriges 290 kommuner. Det är långt ifrån tillräckligt.
Att tala om tillit, demokrati och trygghet är enkelt – att bygga dem är svårare. Trossamfunden når människor långt utanför myndigheternas räckvidd och är nyckelspelare för att främja gemenskap i samhället.
Därför krävs handling. Vi ser att:
- Trossamfunden behöver få ökat stöd för att starta och utveckla lokala interreligiösa råd, där samarbeten premieras i riktade bidrag.
- Alla kommuner bör veta hur de skall komma i kontakt med trossamfunden på ett samlat sätt, inte minst vid akuta ärenden eller kriser och behöver säkerställa att det finns interreligiösa råd att vända sig till.
- Hatbrott som drabbar trossamfund måste tas på största allvar – med resurser från regeringen för säkerhet, uppföljning och stöd till utsatta grupper, samt åtgärder för att minska den rädsla och osäkerhet som församlingarna upplever i samband med våld, hot och trakasserier.
Vi i Sveriges interreligiösa råd står redo att hjälpa till.
Vi har erfarenheten, kontakterna och viljan – men vi kan inte göra det själva. Tillsammans kan vi arbeta för att skapa en mer inkluderande och säker framtid för alla, genom samverkan och gemensamma insatser.
Sveriges interreligiösa råds styrelse
Ingrid Lomfors, ordförande i Sveriges interreligiösa råd, Judiska centralrådet
Martin Modéus, ärkebiskop, Svenska kyrkan.
Ute Steyer, rabbin, Judiska centralrådet
Sofia Camnerin, Sveriges kristna råd.
Haris Delic, Islamiska samarbetsrådet.
Maha Alhaddad, Islamiska samarbetsrådet
Shahram Mansoory, Svenska Bahá’í-samfundet
Chitra Paul, Hindu Forum Sweden
Debattartikeln publicerades på Göteborgs-Posten den 1 maj läs den här.
