Mandeiska samfundet i Sverige och Finland arbetar aktivt för att främja mandéernas kultur och religion i Sverige. Samfundet bedriver gudstjänst, undervisning och själavård för sina medlemmar. I Sverige bor runt 11 000 mandéer, bosatta främst i Malmö, Lund, Stockholm och Sandviken, där den första mandeiska gudstjänstlokalen, manda, inrättades i september 2003. Mandeiska samfundet har närmare 8000 är medlemmar i någon av de tio församlingar som finns i landet. Den 15 september 2018 invigdes Europas största mandeiska kyrka, Beth Manda Yardna, i Dalby, Skåne.

Mandéerna är en folkgrupp som har gemensamt språk och gemensam religion, kultur och historia, med rötter i nuvarande Irak och Iran. Bara den som har en mandeisk far och mor är mandé. Det går inte att konvertera till, eller inträda i, mandeismen för den som har en annan bakgrund. Beteckningen ”sabé-mandé”, som mandéer använder om sig själva, betyder ”den döpta människan som är lärd av all gudomlig kunskap”.

Mandeismen beskrivs som ”fredens, kärlekens och vänskapens tro”. Mandéerna tror på en enda allsmäktig Gud – den evige, ljusets helige härskare, och ser sig som arvtagare och efterföljare till Johannes Döparen. Dopet är den viktigaste riten och skall upprepas många gånger under en livstid och måste ske i rinnande vatten. De heliga skrifterna Ginza Raba (Den Stora Skatten) och Drasa d-Yahia (Johannesboken) är skrivna på östarameiska, vilket också är det liturgiska språket. Symbolen för den mandeiska religionen är två korsade stavar, insvepta i silkestyg – en så kallad ”drafsha”. Det vita silkestyget symboliser ljus, renhet och helighet och de korsade stavarna det fullkomnade.

Mandeiska begravningsplatser finns i Stockholm och Malmö. Ett tiotal mandeiska präster är aktiva inom samfundet och Salwan Alkhamas är mandéernas genzibra, biskop.