Bahá’í-tron har varit en del av det svenska samhället under ett århundrade. August Rudd, 1871-1926, återvände 1920 till sin födelseort i Värmland efter 27 år i USA, där han hade blivit bahá’í. Antalet bahá’íer i Sverige växte under åren 1920-1950 både genom informationsaktiviteter från besökande från USA och ett gradvis ökande antal svenskar som anslöt sig till tron. I slutet av 40-talet började också samfundets organisation utvecklas och de första lokala andliga bahá’í-råden bildades – i Stockholm 1948 och i Göteborg 1953.

I samband med den islamiska revolutionen i Iran år 1979 intensifierades förföljelserna av bahá’íerna. Tvåhundra människor avrättades på kort tid på grund av sin tro och många lämnade landet. Ett stort antal bahá’íer togs emot som samvetsflyktingar världen över och många beviljades asyl i Sverige.

Bahá’í-trons grundare, Bahá’u’lláh, 1817–1892, är den senaste i en rad gudsuppenbarare, vilka framträtt för att vägleda mänskligheten. Gud har genom historiens gång talat till och undervisat mänskligheten genom att sända budbärare såsom Krishna, Abraham, Moses, Buddha, Zarathustra, Jesus, Muhammad, Báb och Bahá’u’lláh.

Bahá’u’lláhs budskap handlar om att mänskligheten är en enda familj och att tiden för mänsklighetens enande i en global civilisation är kommen. Var och en av dessa inspiratörer har undervisat om religionens två sidor: den eviga, andliga å ena sidan och den föränderliga, sociala å andra sidan. Alla har undervisat om kärlekens kraft – kärleken mellan Gud och människorna, som i sin tur återspeglas i kärleken människor emellan.

Mänsklighetens största behov i denna dag är att nå en enad vision om samhällets utveckling och om meningen med livet. En sådan vision beskrivs i bahá’í-skrifterna, där vi kan studera hur vi alla gemensamt kan vara med och bygga en fredlig värld där alla upplever att de hör hemma.