Höstens nyhetsbrev är nu här!
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Sveriges interreligiösa råd har tillsammans med SST tagit fram en informationsskrift om religion, religionsfrihet och trossamfund i Sverige. Foldern är till för de som som är intresserade av att lära sig mer om dessa frågor. Den vänder sig också till nyanlända flyktingar och invandrare och är översatt till fyra olika språk: engelska, arabiska, persiska/dari och tigrinja.
Religion, religionsfrihet och trossamfund i Sverige – svenska
Religion, religionsfrihet och trossamfund i Sverige – engelska
(Religion, religious freedom and religious communities)
Religion, religionsfrihet och trossamfund i Sverige – arabiska
(دين، حرية الاعتقاد الديني و الطوائف في السويد)
Religion, religionsfrihet och trossamfund i Sverige – tigrinja
(ሃይማኖት, ሃይማኖታዊ ናጽነትን ናይ ሓባር እምነትን ኣብ ሃገረ ሽወደን)
Religion, religionsfrihet och trossamfund i Sverige – persiska/dari
(مذھب، ازادی مذھب و جوامع مذھبی در سویدن)
Scouterna söker ideella till mångfald- och interreligiöst arbete i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Genom att både utmana normer och utveckla programmet i den etablerade verksamheten, och stärka och starta ny verksamhet, hoppas Scouterna att utvecklas till en organisation där alla barn och unga som vill och delar våra värderingar är delaktiga och har inflytande.
Ett utökat interreligiöst arbete i Sverige främjar förutsättningar och visar religionernas roll i att skapa fred och samförstånd i samhället.
http://www.scouterna.se/om-scouterna/jobba-med-oss/lediga-ideella-uppdrag/
Hösten 2016 kommer SIR i tillsammans med Nämnden för Statligt Stöd till Trossamfund, SST att anordna ett mentorskapsprogram riktat till kvinnor inom trossamfunden. Syftet med denna pilotsatsning är att stimulera diskussioner och medvetenhet om kvinnors makt, representation och medverkan inom trossamfunden. Vidare syftar projektet till att stärka nätverk mellan olika organisationer.
De moment som ingår är bland annat: ledarskap- och organisationsutveckling, konflikthantering, mänskliga rättigheter, jämställdhet, förändringsarbete – och mycket mer. Deltagarna kommer att matchas ihop i mentorpar som arbetar med olika frågor mellan kurstillfällena.
De personer vi söker är kvinnor aktiva inom trossamfunden med engagemang och intresse för dessa frågor. Gärna med någon form av ledarposition. Programmet är kostnadsfritt och SST ersätter deltagare för resekostnader. För frågor kring programmet kontakta info@sst.a.se och skriv ”delaktig” i ämnesraden. eller ring 08-453 68 77.
Ladda ned inbjudan och anmälningsblankett i PDF-format
2016 anordnar SST i samverkan med DemokratiAkademin och Sveriges Interreligiösa råd
ett utbildningsprogram med fokus på demokrati, ledarskap och religion där vi samlar unga ledare från olika trossamfund.
Ladda ned informationsmaterial (PDF)
Ladda ned anmälningsblankett (PDF)
Idén bakom Ledarskap, religion och demokrati är att erbjuda dig som ung ledare en möjlighet att fördjupa dina teoretiska kunskaper om demokrati och mänskliga rättigheter och samtidigt utveckling av dina praktiska färdigheter i ledarskap och projektledning. Målsättningen är att du som genomgår programmet fördjupar din förmåga att leda grupper med ett demokratiskt förhållningssätt och stärks i din ledarroll.
Programmets upplägg
Ledarskap, religion och demokrati är ett program som omfattar sammanlagt åtta dagar i internatform – uppdelat på tre omgångar. Detta betyder att deltagarna träffas vid tre separata tillfällen under 2016 och bor, äter och umgås tillsammans under de åtta dagarna. Du som ansöker till programmet förväntas vara med samtliga kursdagar.
Vilka kan söka?
Programmet riktar sig till personer i åldrarna 18 – 30 år som på något sätt är verksamma inom trossamfunden i Sverige. Det krävs ingen anställning eller formell titel utan alla som är engagerade i organisationer med koppling till trossamfunden är välkomna att söka. Du kan vara präst, imam, pastor, rabbin, munk, lärare, ungdomsledare, verksamhetsledare, gruppledare, styrelsemedlem – eller bara en aktiv medlem.
Utbildningen är helt kostnadsfri och det ingår kost och logi under hela programmet. Även studiematerial är kostnadsfritt för dig som deltar. Resor till och från programmet står du själv för.
När kan jag ansöka programmet?
Alla som är intresserade kan söka programmet senast 15 mars 2016. Uttagning ske under april månad. Det finns ett begränsat antal platser. Ladda ned ansökningblankett (PDF).
Vilka moment ingår i programmet?
Ledarskap, religion och demokrati bygger till stor på deltagarnas engagemang och att ”lära-genom-att-göra” i grupp. I sin metod varvar DemokratiAkademin miniföreläsningar med interaktiva övningar så att deltagarna får omsätta teoretiska kunskaper till praktisk färdighet. Frågor som tas upp under programmet är: Hur lyckas jag gå från en idé till verklighet både individuellt och med en grupp? Hur kan vi samtala om mänskliga rättigheter, religionsfrihet och demokratiska värderingar? Under två dagar av programmet lägger vi fokus på religionernas och trossamfundens plats i svenska samhället.
Praktiskt information
När? Sammanlagt 8 heldagar:
Delomgång 1: 6-8 maj (fre-sönd)
Delomgång 2: 26– 28 augusti (fre-sönd)
Delomgång 3: 17-18 september (lör-sönd)
Var? På kursgård i Stockholmsområdet
Hur söka? På särskild ansökningsblankett (PDF) till SST senast 15 mars
Om jag vill veta mer? Kontakta Max Stockman på SST
max.stockman@sst.a.se eller ring 08-453 68 77
Idag den 27 januari högtidlighålls Förintelsens minnesdag. Det är 71 år sedan de överlevande i Auschwitz-Birkenau befriades. Sju årtionden. Så nära vår egen tid ligger världshistoriens mest systematiskt genomförda folkmord, planerat och genomfört i centrum av Europa, i Europas protestantiska och katolska hjärta.
1938, inför upptakten till Förintelsen, när allt fler judar flydde Tyskland, ställde Sverige och Schweiz krav på Tyskland att judar lätt skulle gå att identifieras genom sina pass. Så kom passen med J-stämpeln till, inte för att judar skulle kunna ges skydd, utan för att kunna stoppas vid gränsen, också efter Kristallnatten. För romer – som också drabbades hårt under Förintelsen – hade svenskt inreseförbud då gällt allt sedan 1914 – och fanns kvar till 1954.
Men det fanns bland de europeiska länderna ett intressant undantag till den omfattande likgiltigheten inför judarnas öde: Albanien. Ett litet, för många ganska okänt land i Europas periferi, ett land med muslimsk majoritet. Ett undantag som förtjänar att vara mer känt.
Om man gräver i centralarkivet för det judiska folkets historia vid Hebreiska universitetet i Jerusalem hittar man en reserapport från Albanien som 1945 skickades av den brittisk-judiske affärsmannen Leo Elton till universitetets förste rektor, Judah Magnes, en av de ihärdigaste förespråkarna för en fredlig lösning i Palestina, med jämlik samexistens.
Resan till Albanien hade Elton gjort tio år tidigare, 1935. Elton var djupt bekymrad över hur judarna i Europa blev allt mer klämda mellan en växande antisemitism – Hitler hade kommit till makten två år tidigare – och Storbritanniens vägran att trots förföljelserna låta fler judar invandra till det brittiska mandatet Palestina.
Elton ville komma på en lösning och kanske, tänkte han, fanns den i det lilla landet på Balkan. Albanien var inte bara bördigt, landet var också glest befolkat – där bodde bara en miljon – och så hade det rykte om sig att vara fritt från antisemitism. Han reste till Albanien, såg stora utvecklingsmöjligheter i landet och fick dess inställning till judar bekräftad, också av ministrar i den albanska regeringen.
”Religiös intolerans är något tämligen okänt här”, förklarade en av de albanska ministrarna. Slutsatsen i Eltons reserapport blev att ”Det finns ingen som helst anledning att inte anta att judiska nybyggare skulle leva i fullständig harmoni med den brokiga befolkningen”.
1939, fyra år efter Eltons resa, invaderades Albanien av Italien. Från 1943 till slutet av 1944 följde tysk ockupation. Men Eltons intryck av Albanien stod sig, på ett remarkabelt sätt. I det till 70 procent muslimska Albanien blev det en hederssak att skydda judarna. ”Alla judiska barn ska sova med era barn, de ska äta samma mat, vi ska alla leva som en familj”, beordrade premiärministern, Mehdi Bej Frashëri, sina landsmän. Albanska judar som bodde i huvudstaden smugglades förbi tyska vaktposter och evakuerades till landsbygden, där de gömdes av lokalbefolkningen. Inte bara civilbefolkningen deltog i räddandet av judarna; albanska tjänstemän saboterade systematiskt tyska försök att identifiera och gripa judar.
Yad Vashem, det israeliska centret för forskning och utbildning kring Förintelsen, konstaterar: ”Albanien, det enda europeiska land med en muslimsk majoritet, lyckades när alla andra europeiska nationer misslyckades”. Där visas just nu utställningen Besa: A Code of Honor. Foto: Yad Vashem: World Holocaust Center, Jerusalem
I dokumentärfilmen Besa. The Promise (2012) medverkar några av de som gömde och några som blev gömda. Deras historier är remarkabla. Trots att de inte hade det fett tog tiobarnsfamiljen Kazazi in den judiska flyktingfamiljen Amarilio. Myzafer, ett av de kvarlevande syskonen i familjen Kazazi, berättar att alla i den judiska familjen fick muslimska namn för att skydda dem: David blev Daut, Fatima blev Fatma, Matilda blev Hatixe och Solomoni blev Muharrem eller Memo. Judiska och muslimska högtider firade de tillsammans under det halvår de delade bostad. ”Den underbare Allah vill att människor ska älska varandra”, säger den nu drygt åttiårige Myzafer som det självklaraste i världen.
En 16-årig judisk flicka från Jugoslavien, Rashela Lazar, härbärgerades under mer än ett år av familjen Hoti – som fått sin gård ockuperad av tyskarna. Familjen Hoti fick bo på övervåningen, en trappa ner höll soldaterna till, så nära att Rashela kunde betrakta dem genom sprickor i trägolvet. Yngste sonen i familjen Hoti, Veshti, som då var sex år, minns fortfarande när befrielsen kom till Albanien och Rashela kunde lämna huset: ”Hon grät och vi grät för vi stod varandra så nära. Hon blev som en syster”. Rashela återförenades sedan med sina föräldrar och syskon. De hade alla klarat sig, gömda på olika håll av andra albaner.
När kriget bröt ut fanns det 200 judar i Albanien. När kriget slutade beräknas det ha funnits 2000, alltså tio gånger fler; bland dessa judiska flyktingar från Tyskland, Österrike, Grekland och Jugoslavien. Näst intill alla judar i Albanien överlevde, trots att landet alltså befann sig under tysk ockupation.
Det är värt att begrunda vad Yad Vashem, det israeliska centret för forskning och utbildning kring Förintelsen, konstaterar: ”Albanien, det enda europeiska land med en muslimsk majoritet, lyckades när alla andra europeiska nationer misslyckades”.
Veshti Hoti igen: ”För oss spelar det ingen roll om man är katolik eller jude eller muslim, en knackning på dörren räcker. Vi säger: ’Kom in!’… Moskén är bra. Kyrkan är bra. Synagogan är bra. Gud säger hjälp varandra”.
Historia som är så viktig att hålla levande i dag, i en tid när både muslimers och judars hemhörighet i Europa ifrågasätts. Albanien har mycket att lära oss.
Läs om utställningen Besa: A Code of Honor på Yad Vashems webbplats >>
Artikeln skrevs först på: http://blogg.svenskakyrkan.se/opinion/forintelsens-minnesdag-albanien-har-nagot-att-lara-oss/
Peter Lööv Roos
Religionshistoriker och samordnare för interreligiösa frågor vid kyrkokansliet i Uppsala
Sveriges interreligiösa råd vill vara med och bidra till ett bättre klimat, och vi ber er att tillsammans med oss, ert samfund eller församling stödja årets omgång av Musikhjälpen.
Skänk en slant med oss för att visa att 2015 är ett år då religion och solidaritet går hand i hand.
Låt oss visa hopp tillsammans och hjälpa planeten!
Ett år efter den historiska interreligiösa manifestationen ”Våga vägra hata” har samhällsutvecklingen tagit en djupt oroande riktning. Återigen uppmanar vi alla att våga vägra hata, skriver Elias Carlberg, samordnare vid Sveriges interreligiösa råd.
I december 2014 skrevs svensk interreligiös historia då budkaveln för manifestationen ”Vägra hata” undertecknades av 14 företrädare för olika religioner och samfund i Sverige. Utifrån övertygelsen om att människor kan leva sida vid sida oberoende av tro eller religion så förmedlades budkavelns enhetliga förkunnelse: att alla, troende och icke-troende, har till uppgift att försvara det demokratiska samhällets religions- och trosfrihet. Vägra hata bidrog med mycket ljus i vårt samhälle.
Budkaveln lästes upp och överlämnades till över 55 olika platser för bön, demokrati och frihet. Ja, också i fängelser – även i det tuffaste av samhällets intuitioner finns ljuset.
Inte ens ett år senare har samhällsutvecklingen tagit en djupt oroande riktning. Rasistiska terrorattacker mot flyktingförläggningar och mot barn och ungdomar, antisemitiska påhopp, unga vuxna som åker för att strida för en extrem vantolkning av Islam. Detta i vårt gemensamma land, Sverige.
Religionshatet växer
Terrorn utanför vårt lands gränser skakar även vår relativa trygghet när islamiska staten IS skördar offer inte bara i Syrien, Irak och Libanon utan även i hjärtat av Europa. Men terrorn slutar inte med IS. Runt om i Europa brinner flyktingförläggningar och Islamofobi, antisemitism och religionshat växer.
Sveriges interreligiösa råd vill i denna svåra tid lyfta fram religionernas möjlighet att bidra till samhällsbyggande och demokratisk utveckling i Sverige, Europa och världen. I alla våra religioner finns en etik som betonar ärlighet, barmhärtighet och rättvisa. Men också vikten av att bry sig om ens medmänniskor och ständigt sträva efter det gemensamma bästa. Människor med olika religiös tillhörighet tror olika, men förenas i strävan av det goda. Vare sig man är troende eller icke-troende är det ens uppgift som människa att försvara det demokratiska samhällets religions- och trosfrihet.
Religiösa företrädare i Sverige utgör en enad front mot hat och terror. Vi står upp för religionsfriheten friheten till och från religion – och att leva i frihet som människa.
Åter igen uppmanar vi alla att våga vägra hata!
Elias Carlberg
samordnare, Sveriges interreligiösa råd
Hej och välkommen till Sveriges Interreligiösa råds nya hemsida!